Varför vi stannar i en destruktiv relation

Varför är det så att det för många kan vara svårt att lämna en destruktiv relation? Trots all smärta, känslor av ensamhet, längtan efter en välfungerande relation så är man ändå kvar. Många par är såpass vana vid varandra att de inte märker av att relationen inte är som man vill att den ska vara. Det finns flertalet orsaker till att människor lever i relationer som inte får dem att må bra. Här presenteras några vanliga anledningar till att vi är kvar i destruktiva relationer och även tips på hur man kan göra en förändring.

"Har man till exempel inte fått sina grundläggande behov tillfredsställda som barn så kan det vara en orsak till låg självkänsla och i sin tur kan det göra att man som vuxen har svårt att hävda sina egna gränser."

Det finns barn i bilden ​ Många par håller ihop för att det finns barn inblandade. Man vill helt enkelt hålla ihop för barnens skull så att barnen växer upp med en familj som bor under samma tak och håller ihop. Det finns dock forskning som menar på att barn inte alltid gynnas av att föräldrar håller ihop, utan snarare gynnas av att föräldrar går skilda vägar. Barn som växer upp i ett hem med mycket gräl eller med föräldrar som inte älskar varandra längre kan må bättre av att föräldrarna inte lever ihop. Trots att barnen är små, eller att man tror att barnen inte förstår, så förstår barn oftast mer än man som vuxen tror. ​ Upprepade relationsmönster ​ En annan faktor som kan spela in i varför det är svårt att lämna en destruktiv relation är upprepade otrygga relationsmönster som man är van vid från tidigare relationer. Har man till exempel inte fått sina grundläggande behov tillfredsställda som barn så kan det vara en orsak till låg självkänsla och i sin tur kan det göra att man som vuxen har svårt att hävda sina egna gränser. Det kan göra att man accepterar destruktivitet för att man helt enkelt är van vid det. En låg självkänsla kan leda till en orealistisk bild av sig själv, svårigheter att stå upp för sig själv och att se sitt eget värde. Många kan även se sig själva som orsaken till varför problemen uppstått och att de inte är värda mer kärlek. ​ Ovilja till förändring och ovisshet ​ Många har svårt att lämna en relation för att det leder till ovisshet och ofta en stor förändring i livet. De flesta människor kan bli oroliga av att tänka sig en stor förändring som också innebär ovisshet. En del människor har flera katastroftankar som säger att de kanske inte kommer att träffa någon ny partner de vill leva med, eller att de aldrig kommer att må bra igen. När vi står inför stora förändringar så kan vi hamna i så kallade tankefällor, det vill säga tankar som är orealistiska eller överdrivna. Ett exempel på en tankefälla är: "Jag kommer aldrig någonsin att bli kär igen". Det innebär att man helt enkelt förutsäger att saker kommer att gå dåligt och man kan vara så övertygad om det att man agerar som om det redan vore så. ​ Hur tar man sig ur en destruktiv relation? ​ Att erkänna för sig själv att ett förhållande inte är rätt för en tar ofta tid och det är vanligtvis en lång process att komma till insikt. Det finns ofta flera mentala hinder som står i vägen från att göra en förändring och vi har också ofta olika förklaringar som stödjer att om vi bara gör si eller så kommer allt bli bättre. Här nedan presenteras några steg som ofta krävs i processen att våga bryta sig loss från en destruktiv relation. ​ 1. Kom ur förnekelsen.

Våga känna efter på riktigt hur du mår i din relation. Våga berätta för dina nära och kära hur du har det utan att försköna verkligheten. ​ 2. Gör en lista.

Skriv ner alla för- och nackdelar med att stanna kvar i din relation respektive att lämna den. ​ 3. Bestäm dig för en förändring.

Oavsett om förändringen innebär att prova parterapi, göra saker annorlunda i relationen eller faktiskt lämna så bör en förändring ske. Om ni fortsätter som ni gör idag kommer troligtvis ingen förändring att ske. ​ 4. Genomför förändringen.

Planera in när du ska göra förändringen så ökar sannolikheten att det blir av. Ofta när vi står inför svåra beslut i livet så väntar vi in rätt "timing" eller rätt "känsla". Det är ett stort misstag då vi istället riskerar att aldrig genomföra förändringen utan istället skjuta upp det. ​ Om du står inför ett livsval som du inte klarar av att göra på egen hand utan behöver vägledning i, så kan individuell terapi vara till hjälp.